Mitt problem är att jag har fastnat på vägen upp från en svacka. Se det som ett stup. Jag föll ända längst ner och efter att ha varit där nere ett tag började jag klättra upp men jag fastnade jag på mitten. Jag kom inte längre. Jag kommer inte längre. Frågan är om jag inte orkar eller om det verkligen inte går?

Mitt självförtroende låg på topp tills en människa sa att jag var ensam, då kom verkligheten ifatt mig. Jag har en vän.

Jag kan älta detta hur mycket som helst. Jag kom aldrig riktigt upp från stupet? Jag tröttnade på människor då mina erfarenheter från högstadiet visade att de bara betydde problem och bråk? Jag ändrades? Jag är på fel ställe? Det är fel väder? Jag har inga bra skor?

Ältandet innebär bortförklaringar - sådana är jag full av, tro mig.
Jag intalar mig själv att jag inte kan träffa folk på kvällen när det är snö ute? Det faktum innebär att jag sitter hemma varje kväll oavsett dag. Detta har jag gjort sedan jag föll ner för stupet.

Jag tycker om att prata om stupet, speciellt när jag pratar om det så att ingen ska fatta.
Egentligen borde jag skriva så att alla förstår, visa vem jag är och vad jag har i bagaget. Jag är en liten fegis. Eller en stor en rättare sagt.

Jag vill döda Filippa när hon skriver om känslor, antagligen på grund av att jag hatar känslor mer än något annat i världen, och se på mig nu; här sitter jag och skriver om mig själv och mitt innersta. Men ni ska veta att hela tiden funderar jag på att starta en egen blogg där jag skriver av mig lite då och då. Det är det positiva med egna bloggar, man kan skriva utan att egentligen bry sig.
Helst av allt önskar jag att vi människor kunde vara som robotar utan känslor. Kanske på grund av att jag var nere i stupet, där fanns det inga känslor och jag kände inget. Ni ska veta att det är ganska skönt att släppa allt ibland. Eller ibland - det hände mig en gång, och varade i ungefär två veckor.
Jag fick höra "det är inte normalt det här Julia som pågår" eller "ditt beteende är inte normalt Julia".
Jag tror jag blev skadad då. Ville aldrig mer vara normal. Går inte in i affärer som Gina Tricot och föraktar de som gör det.

Jag är en helt annan människa och definitivt till det sämre. Men jag vet inte vad jag ska göra för jag kommer inte upp.

Jag vill inte signa detta för jag kommer låtsas om att detta inlägget inte finns.