Ett bra tag nu har jag gått och förundrats över denna kärleksfulla årstid, trots alla klagomål runt omkring. Men bara sådär tröttnade jag på allt. Inte årstiden eller så, nej nej! Klagomålen. Alla äckliga glädjedödare kan väl gå i ide med björnarna eller något. Jag är trött på klagomål, gnäll, stress och allt som driver människor till vansinne. Skrik framför allt! Ensamhet sätt på hörlurarna du slipper skrik men vad vet jag om ensamhet så jag hoppar och trampar på ditt hjärta.
Jag blir galen! Inte nog med att det är skrik av småbarnen hemma, jag åker iväg till kupolen och upplever ännu mer skrik, stress, hat och vansinne (överdrift - så jag jobbar) och sen måste jag gå i skolan hela veckan med människor som utstrålar hat, stress, krav, ångest och som skriker ut allt sitt gnäll!
Jag kunde inte sova nu för mina tankar var för många. Allt surrade runt i huvudet och helst av allt hade jag velat prata med mamma och ta en kopp té. Men denna älskade kvinna sov så jag gick upp ensam, värmde en kopp vatten i strålning och satte i en påse ämnesomsättningsté med citrussmak.
Nej, jag är inte bitter. Nej, jag borde inte gå i ide med björnarna. Eller så borde jag det eftersom att jag klagar på alla som klagar.
Jag ska dricka upp mitt gröna té. Sen ska jag dränka mig i ångesten över att det är skola i morgon...
Ni vackra själar som vill väl och läser detta inlägg bör jag erkänna en sak för; jag är en dramaqueen. Ta aldrig det jag säger på 100% allvar. Jag överdriver en aning, så ni bör inte oroa er för min hälsa.
Mamma, om du skulle hinna läsa min blogg någon gång i ditt fartfyllda liv så ska du veta att du tillhör målgruppen i stycket ovan.
Puss på er!
Mamma
Ha, ha du är bara så underbar!! Älskar dig över allt...
1